Riktig Polis

Som polis kan man hamna i en del farliga situationer ibland, men inget som slår följande;

   Du kommer hem och möts av sambon som genast ställer frågan; 'Märker du någon skillnad?'. 

    Nu är det brådis... Fel svar leder till en kall jul... För långsamt svar ger samma resultat... Hjärnan går på högvarv... Kan det vara nya gardiner? Har det städats (Hon är ju städ-narkoman hur fan ska man kunna märka skillnaden!)? Har hon klippt sig? Nya blommor? SHIT!

   Kan nån komma med universalsvaret på den här frågan. Helst nu! 

Nu börjar jakten på en ny Rikspolischef. Vår stadsminister Reinfeldt hade tydligen en idé som han presenterade i årets jultal. Att välja folkets chef. Jättebra idé... Verkligen alltså...

   Just nu leder tydligen Leif GW Persson en inofficiell omröstning på nätet. Tro mig; GW klarar INTE av jobbet som RPC. Han klarar ju bevisligen inte ens av uppdraget att forska (ni kommer väl ihåg att han anklagades för att inte ha gjort ett dugg på flera år på en debattsida för ett tag sedan.)

   Det kommer att sluta som omröstningen av Sveriges bästa artist som hölls vid millenieskiftet. A-Teens vann! De placerades alltså långt före det band de härmade...

    Snälla... Ge oss en bra chef nu. Vi behöver arbetsro och beslut med bra förankring. Och kalla mig inte 'förändringsobenägen', som var Strömbergs omdöme om sin poliskår då han kritiserades. Sedan jag blev polis har jag gått igenom fler förändringar / omorganisationer än vad någonsin gjorde som anställd på andra företag.

Det här har inget med polisverksamhet att göra (förutom vissa inslag av milt tvång...).

   Kan någon förklara för mig hur mänsklighetens skarpaste hjärnor lyckas sätta en farkost på månen, bygga långa broar, dela på atomer etc etc, men ändå gå bet på uppgiften att göra ett barn-penicillin som smakar jordgubb (eller åtminstone inte apa). 

   Det var ju ett tag sedan jag själv var barn nu och jag minns fortfarande hur illa det smakade då. Nu är jag själv i läget att jag ska försöka lura i grabben kåvepenin och jag hör mig själv låta som min far en gång gjorde;

   " Det smakar jättegott!", "Titta nu tar pappa lite" (fuskdricker och försöker se ut som om det är busgott), "Du får god saft efteråt" osv osv. Tur att det är jul. Man kan ju alltid köra med tomtetricket. "Ta lite medicin så ringer jag tomten och säger att du har varit duktig". Det är faktiskt det som funkar allra bäst! Men lite arg på vetenskapen är jag i alla fall!

Hur börjar man då? Min lillasyster skulle garva ihjäl sig om hon såg mig nu. Jag som är Internet-rookie.

   Hur som helst. Tanken med bloggen är att ge insyn, skapa debatt, samt (inte minst) uppehålla bloggarens psykiska balans... Bloggen riktar sig till alla intresserade, men kanske kommer den bli lite väl intern... Vad vet jag.

   Jag är alltså 'riktigpolis'. Vad menar jag då med det? (Bästa att förklara det med en gång, tror jag.) Alltså; Jag är polis och jag arbetar som polis.  

   Det finns gott om poliser som skaffat sig helt andra arbetsuppgifter och det finns dessutom folk i organisationen som inte är poliser, men som ibland uppger sig vara det (oftast chefer med juridiska och ekonomiska bakgrunder som fått uniformen i samband med att de började inom verket - INTE genom att genomgå polisutbildningen).  

   Det är egentligen det första jag skulle vilja avhandla. Chefsskapet inom polisen har ju just fått sig en känga (en efterlängtad och välbehövlig sådan) i samband med att Stefan Strömberg kastades ut från sitt kontor (jag vet att han sitter kvar fram till årsskiftet, men efter det blir det nya tag).

    Vem det än nu blir som tar över står ju fortfarande skrivet i stjärnorna, men jag hoppas (precis som många av mina kollegor) att det blir någon som verkligen förstår sig på polisarbete. Missförstå mig inte; Jag vill inte ha en skyddad verkstad utan insyn, det vinner ingen på, men jag anser att så länge man tar beslut om polisarbetet ska man veta hur beslutet påverkar personal, taktiska förhållanden och vilka egentliga effekter beslutet får i verkligheten. Det har varit lite dåligt med den insikten på sista tiden.

   Jag skulle kunna tänka mig en Rikspolischef som inte är polis i grunden, men då är det av yttersta vikt att den personen omger sig med människor som väger upp bristen på 'polisrutin', samt att man verkligen lyssnar på, och värdesätter, dessa personers kompetens.

    Hoppas att vi äntligen får lite arbetsro nu igen och att vi kan börja utföra riktigt polisarbete igen, utan att livrädda chefer springer runt och tjatar om måluppfyllelse.

Visst är livet underligt ibland.

Jag har länge tänkt starta en blogg. Inte minst för att få utlopp för alla idéer om huhr den här verksamheten jag jobbar i borde utformas (vi poliser har ju en tendens till att veta bäst och jag är inte annorlunda...).  Jag hade samlat ihop en massa text och busbra argument för tex hur eländig vår Rikspolischef är och samma dag får han sparken.

Det blev tårtkalas på jobbet istället för starten på en bitter Blogg.